Bryggning och provsmakning av THE CONTINENTAL

THE CONTINENTAL
makrolager


(Ännu ett sexigt foto från plåtbalkongen i hjärtat av Bronxeng. Denna gång med ett grappaglas)

Heh, nä.. det är ingen makrolager. Ej heller en maskros eller en Atretochoana eiselti. Vad det nu har med saken att göra... Grejen är att den är spunnen ur fantasin och har ingen riktig plats i världen. Det närmaste man kan komma att beskriva den är en som hybrid mellan bière brut och tripel. Anchorage The Tide and Its Takers påminner lite om denna.. fast mesigare...

Konceptet var följande: I tomrummet av den sanslösa besvikelse efter DeuS Brut Des Flandres (där Arboga 10,2 provades samtidigt och togs emot bättre av samtliga...) föddes denna idé. Vi skulle banne mig göra en öl som verkligen suddade ut gränsen mellan champagne, vitt vin och öl. Och smakade gott som fan.

Vi siktade in oss på den ljusaste malten man kunde hitta; pilsnermalt och kompletterade med risflingor. NZ humlen Nelson Sauvin valdes pga dess påstådda (doft)likheter med vitt vin. Brettanomyces claussenii valdes efter att ha läst om dess fruktiga och lätta doft- och smakbidrag. Honung tillsattes för att ge jästen något lätt att knapra på, samtidigt som vi hoppades på ett visst smakbidrag där med.

Vi primärjäste med champagnejäst (från 1,082 till 1,020), därefter tappades den om och bretten tillsattes... sen fick den jobba på... i typ 4 månader... Hela vägen ner till 1,006! Då tappades hälften av ölen på flaska, och resten med ekkuber i en stor svagdrickeflaska. Den ekade versionen fick ligga i dvala i ytterligare 5 månader och vid tappning (av ca 3,2 l öl) tillsattes även 4 dl vanlig vitt vin för att simulera en "white wine oak aged" känsla.



Resultatet blev en vacker kristallklar, ljusgul dryck med ett fluffigt vitt skum (om man fick en flaska med kolsyra dvs). Lukten lurar hjärnan och säger "hej kompis, detta är vin", munnen hör detta och är inte mycket sämre.. "du, det är faktiskt inte öl du dricker..."

Doft- och smakbidraget från bretten är helt överväldigande, sinnessjukt och gott som fan.

Det smakar som de finaste soltorkade sultanrussinen man kan stoppa i käften, tillsammans med en klunk Riesling och en fläderblomma. Finns en hint av ek, utan att ens vara ekad. Lätt, med en torr eftersmak och med en kvarliggande sötma. Lång eftersmak.

Den med vitt vin och ek blev lite mer balanserad. Vinsyran väger upp en hel del av det överväldigande "tjocka" som bretten bidrar med och eken breddar smaken något.

Riktigt bra!

Kom bland de 18 bästa (av över 200 bidrag) i Brewdog Bar Stockholms hembryggartävling. Bra skit!

Version 2 kommer bryggas i höst. Och den får en total makeover. Det blir en brettad och ekad mölska med Citra, där hälften kommer smaksättas med hallon. De ni...

Oerhört snygg etikett av Tobbe Göth!




INFO
Malt
4200 g pilsnermalt
1500 g risflingor

Mäskschema
60 min @ 66°C, 5 min @ 78°C

Kok 90 min
20 min - 40 g Nelson Sauvin
20 min - 1/2 krm protafloc
20 min - 1 kg honung
10 min - 1 tsk jästnäring
00 min - 60 g Nelson Sauvin

Jäst
Enkel rör White Labs California WLP715 Champagne. Kylde ner vörten till 20°C. Jäst okontrollerat i rumstemperatur. Vidare efterjäst med White Labs WLP645 Brettanomyces Claussenii.

Övrigt
Volym (färdig vört): 18 L
OG: 1,082 - FG: 1,006
Alkoholhalt: ca 10% (vitt vin ekad ca 11-12%)
Bryggdag: 7/7 - Tappad: 12/11 (ekad version 22/4)
Primad med ca 5 g vanligt socker / l

Kommentarer