Igår var jag i STHLM och drack öl, och det tillhör verkligen inte vanligheten! Alltså att jag dricker öl.... I kid I kid...
Ryktet och hypen hade lockat fram mig ur min pappalediga håla. Jag trotsade trotsiga barn, trött fru, is och snö, kalla vindar och pendeltågstrafik för att ta mig till målet: NKs ölbar och Omnipollos nya skapelser. Jag ville hälla dem i min mun!
Alltså, jag älskar hype! Det är väldigt kul och spännande. Oftast blir man kanske lite besviken, men det är kul att tro på hype - om bara för en liten stund. Blir lite "dagen innan julafton när man var barn"-känsla på det hela.
Och Fatamorgana har väl fått sig en släng av "hype", eller hur?
Frågan är; levde den upp till hypen?
Ja.
När Manker skrev att upplevelsen var som att dricka Pliny the Elder blev jag väldigt sugen och hopfull (pun intended). Jag gillade Pliny. Det var inte den humlebomben jag trodde den skulle vara, men en riktigt fin öl. Alltså, rent "officiellt" har jag inte druckit Pliny, för jag drack bara ett par enstaka cl ("under 40cl/skalle och man har egentligen inte druckit den." som det sades)... men fuck that... :P
Fatamorgana var sexigt disig som få. Såg i sina bästa fall ut som äppelmust. Extremt färsk för att vara en DIPA tillverkad i USA. Explosiv doft åt mango och hela världens tropiska frukter. Smaken även den explosivt humlig. Så pass humlig att jag nästan fick en humlig halsbränna.. Ett par minuter senare öppnades min mun och en gräsig humlerap tog flykt. Utsökt!
Beskan var perfekt balanserad. Kroppen var lätt och behaglig. Kolsyran mild. Oerhört lättdrucken och värd varenda en av de 129 kronorna.
Däremot var det ingen religiös upplevelse. Som hembryggare med superduktiga hembryggarvänner har jag "typ" druckit sånna här öl tidigare. De bästa DIPAs på SM i hembrygdöl var bättre än Fatamorgana, och med det menar jag bara att hembryggare är sjukt duktiga! :) Dessutom kan man ju jobba på en helt annan nivå som hembryggare...
Sen begriper jag inte riktigt vart det här saison-inspirerade i den passar in ("Drawing inspiration from the fidelity of a saison - rustic, alluringly cloudy and crisp").. Men whatevs. Bra skit helt enkelt.
...
Potlatch då?
En brettad och Mosaic-humlad saison gjord tillsammans med Prairie.
Den var fanimej gudomlig, för att beskriva det kort. Jag skulle kunna dricka den resten av livet och vara nöjd liksom. Perfekt utförd i alla aspekter.
Vackert gyllengul och kristallklar. Fluffigt vitt skum. Fräsch och fruktig doft åt stenfrukt med en ton av brettigt "stall"/funk. Fyllig i mun trots (förmodat) lågt FG med en väldigt tillbakadragen mild beska. Härlig fruktighet i smaken med mild och fräsch brettighet som avslutning. Sprudlande, men mild kolsyra.
Köp den om ni ser den! Bunkra om den släpps på Systemet!
Nu börjar min ettåring köra bilar på mig. Tror att han börjar bli less på mig... Dags att fixa lunch och leka lite.
Ryktet och hypen hade lockat fram mig ur min pappalediga håla. Jag trotsade trotsiga barn, trött fru, is och snö, kalla vindar och pendeltågstrafik för att ta mig till målet: NKs ölbar och Omnipollos nya skapelser. Jag ville hälla dem i min mun!
Alltså, jag älskar hype! Det är väldigt kul och spännande. Oftast blir man kanske lite besviken, men det är kul att tro på hype - om bara för en liten stund. Blir lite "dagen innan julafton när man var barn"-känsla på det hela.
Och Fatamorgana har väl fått sig en släng av "hype", eller hur?
Frågan är; levde den upp till hypen?
Ja.
När Manker skrev att upplevelsen var som att dricka Pliny the Elder blev jag väldigt sugen och hopfull (pun intended). Jag gillade Pliny. Det var inte den humlebomben jag trodde den skulle vara, men en riktigt fin öl. Alltså, rent "officiellt" har jag inte druckit Pliny, för jag drack bara ett par enstaka cl ("under 40cl/skalle och man har egentligen inte druckit den." som det sades)... men fuck that... :P
Fatamorgana var sexigt disig som få. Såg i sina bästa fall ut som äppelmust. Extremt färsk för att vara en DIPA tillverkad i USA. Explosiv doft åt mango och hela världens tropiska frukter. Smaken även den explosivt humlig. Så pass humlig att jag nästan fick en humlig halsbränna.. Ett par minuter senare öppnades min mun och en gräsig humlerap tog flykt. Utsökt!
Beskan var perfekt balanserad. Kroppen var lätt och behaglig. Kolsyran mild. Oerhört lättdrucken och värd varenda en av de 129 kronorna.
Däremot var det ingen religiös upplevelse. Som hembryggare med superduktiga hembryggarvänner har jag "typ" druckit sånna här öl tidigare. De bästa DIPAs på SM i hembrygdöl var bättre än Fatamorgana, och med det menar jag bara att hembryggare är sjukt duktiga! :) Dessutom kan man ju jobba på en helt annan nivå som hembryggare...
Sen begriper jag inte riktigt vart det här saison-inspirerade i den passar in ("Drawing inspiration from the fidelity of a saison - rustic, alluringly cloudy and crisp").. Men whatevs. Bra skit helt enkelt.
...
Potlatch då?
En brettad och Mosaic-humlad saison gjord tillsammans med Prairie.
Den var fanimej gudomlig, för att beskriva det kort. Jag skulle kunna dricka den resten av livet och vara nöjd liksom. Perfekt utförd i alla aspekter.
Vackert gyllengul och kristallklar. Fluffigt vitt skum. Fräsch och fruktig doft åt stenfrukt med en ton av brettigt "stall"/funk. Fyllig i mun trots (förmodat) lågt FG med en väldigt tillbakadragen mild beska. Härlig fruktighet i smaken med mild och fräsch brettighet som avslutning. Sprudlande, men mild kolsyra.
Köp den om ni ser den! Bunkra om den släpps på Systemet!
Nu börjar min ettåring köra bilar på mig. Tror att han börjar bli less på mig... Dags att fixa lunch och leka lite.
Kommentarer
Skicka en kommentar