Bloggarna Mankerbeer och Kornmalt & Humlekottar körde en (hysat) vit månad i januari. Det tycker jag är ett bra initiativ, speciellt eftersom de är två hyfsat stora ölbloggar. Lite som förebilder liksom..
Det fick mig att börja fundera kring alkohol, "kraftöl" och MIG, både positivt och negativt. Utan pekpinnar.. bara personliga reflektioner.
Öl innehåller bl.a alkohol. Alkohol är rätt kul. Alkohol är ett gift vi gärna gifter oss med. Ett lätt dejtande blir till ett giftemål. Efter ett par onsdagar, fredagar, lördagar och ev. söndagar i sällskap med EN god öl / kväll blir det lätt en vana..
Att det är så det ska vara för att vara normalt.
Ölen ska stå där, bredvid en.
Man "dricker bara för att det är gott, inte för att bli full...". Det stämmer nog rätt bra på ett sätt iallafall. Jag tror inte man medvetet vill supa ner sig, men nånstans där i det undermedvetna finns det nog en liten jävel som vill det...
Typ som mat. Många kanske inte vill lägga på sig "dom dära extrakilona", men gör det ändå "för mat är ju så gott!"
Personligen har jag (säkert likt många andra) haft ett rätt destruktivt förhållande till alkohol tidigare i livet, periodvis iallafall. Det dära "köpa billigaste pruttölen för maximala fyllan" följt av en massa stohej, svärd, dreggande, hets å röj och dagen-efter ångest a'la "Vafan gjorde jag igår egentligen?!".
Med det sagt har jag fortfarande inte riktigt ett sunt förhållande med alkohol alltid (presspass någon?), men målet är aldrig att "bara bli aspackad" längre.
Jag dricker förmodligen inte mindre alkohol numera, men inställningen till det har förändrats totalt sen jag upptäckte "kraftölen". Som sagt, jag vill inte längre bli packad - jag vill vara "vaken" så länge som möjligt för att kunna njuta av små smakportioner av måååånga öl. Jag undviker sprit och vin för att skjuta fram det oundvikliga slutet; "rajdiggidajdaj"-fyllan.
Jag är rätt lättpåverkad av alkohol tyvärr...
Jag upptäckte att öl kunde vara snyggt-gott-komplext-intressant, att det fanns enorma variationer - från sött till surt, beskt till ett smekande samlag i munnen. Njutningen ligger i att låta munnen sprängas, och att låta hjärnan tolka det.
Slutresultatet är en sundare inställning till det hela..
Är den 10,2% stark, smakar "siådär" och andra öl väntar = VASKEN!
Och att ångesten dagen efter handlade snarare om att jag glömt bort hur de sista ölen smakade, än nått annat skit... ;)
(Att ha barn och så har givetvis fått mig att prioritera om en del också. Förutom att jag vill vara en bra förebild är chansen att få vara bakis en hel dag i det här hemmet lika med NOLL)
Dock känns det fortfarande så jääävla skönt på fredagar, när arbetsveckan är slut, att bara "ta en bärs" och varva ner. Typ knäcka en Brooklyn Lager och ställa sig i duschen...
Hur tänker ni kring alkohol, "kraftölens" intåg i erat liv och så vidare? Är ni fullblodsalkolister? Har ni gått över till T-Röd än?
Det fick mig att börja fundera kring alkohol, "kraftöl" och MIG, både positivt och negativt. Utan pekpinnar.. bara personliga reflektioner.
Öl innehåller bl.a alkohol. Alkohol är rätt kul. Alkohol är ett gift vi gärna gifter oss med. Ett lätt dejtande blir till ett giftemål. Efter ett par onsdagar, fredagar, lördagar och ev. söndagar i sällskap med EN god öl / kväll blir det lätt en vana..
Att det är så det ska vara för att vara normalt.
Ölen ska stå där, bredvid en.
Man "dricker bara för att det är gott, inte för att bli full...". Det stämmer nog rätt bra på ett sätt iallafall. Jag tror inte man medvetet vill supa ner sig, men nånstans där i det undermedvetna finns det nog en liten jävel som vill det...
Typ som mat. Många kanske inte vill lägga på sig "dom dära extrakilona", men gör det ändå "för mat är ju så gott!"
Med det sagt har jag fortfarande inte riktigt ett sunt förhållande med alkohol alltid (presspass någon?), men målet är aldrig att "bara bli aspackad" längre.
Jag dricker förmodligen inte mindre alkohol numera, men inställningen till det har förändrats totalt sen jag upptäckte "kraftölen". Som sagt, jag vill inte längre bli packad - jag vill vara "vaken" så länge som möjligt för att kunna njuta av små smakportioner av måååånga öl. Jag undviker sprit och vin för att skjuta fram det oundvikliga slutet; "rajdiggidajdaj"-fyllan.
Jag är rätt lättpåverkad av alkohol tyvärr...
Jag upptäckte att öl kunde vara snyggt-gott-komplext-intressant, att det fanns enorma variationer - från sött till surt, beskt till ett smekande samlag i munnen. Njutningen ligger i att låta munnen sprängas, och att låta hjärnan tolka det.
Slutresultatet är en sundare inställning till det hela..
Är den 10,2% stark, smakar "siådär" och andra öl väntar = VASKEN!
Och att ångesten dagen efter handlade snarare om att jag glömt bort hur de sista ölen smakade, än nått annat skit... ;)
(Att ha barn och så har givetvis fått mig att prioritera om en del också. Förutom att jag vill vara en bra förebild är chansen att få vara bakis en hel dag i det här hemmet lika med NOLL)
Dock känns det fortfarande så jääävla skönt på fredagar, när arbetsveckan är slut, att bara "ta en bärs" och varva ner. Typ knäcka en Brooklyn Lager och ställa sig i duschen...
Hur tänker ni kring alkohol, "kraftölens" intåg i erat liv och så vidare? Är ni fullblodsalkolister? Har ni gått över till T-Röd än?
Kommentarer
Skicka en kommentar