Det är för lite kärlek och vackra ting här i världen. Krig och skit överallt. Snön smälter bort och alla hundbajskorvar blottas och luckras upp. Man blir cynisk, trött och less.. Därför bjuder jag på lite kärlek:
Hej Nynäshamns Ångbryggeri, ni hade mig inte vid "Hej" (filmreferens). Min respekt har vuxit fram med tiden...
Ni var ett av de första kraftölsbryggerierna jag fick upp ögonen för. Ni gör (oftast) stabila öl med stabila etiketter och smakerna sitter där dom ska. Jag tror ni anses vara tråkiga för att ni gör den ölen ni gör, och nu när ni ska göra ett fräsigt öl med ett fräsigt bryggeri från USA då gnälls det på att ölen är för konstig.
Jag tycker att det är fräsigt i vilket fall som helst.
Men egentligen finns det bara EN anledning till att jag skriver det här: Bötet Barley Wine. Punkt. Jag skulle kunna sluta där.. men det gör jag inte.
Jag brukar fnissa lite överlägset åt folk som skriver/säger "ÅH FAN JAG SKA KÖPA EN HEL LÅDA NÄR (insert namn på hypad öl) SLÄPPS!!!" och undra lite, men i det här fallet skulle jag fan inte ha något emot en låda eller två här hemma. Och det mina vänner, det säger jag inte ofta.
Så, nu får väl nån sitta och fnissa lite överlägset åt mig. Jag bjuder på den...
Nu sitter jag här, efter en skön söndag, med Bötet framför mig och Slowdive i öronen. Jag känner mig lite "mjuk" liksom. När Bötet och min mun möts uppstår en harmoni. Jag blir mer förlåtande till uppluckrade hundbajskorvar, jag ser lite mer färg i vardagen, jag ser ett hopp där framme.
Vackert rostfärgad. Frisk och maltig doft med mycket karamell. Som att sticka näsan i en nyöppnad påse russin, sött liksom. Stickande små bubblor. Maltsirap, honung, råsocker, russin, lite torkad ananas och en rund beska. Klibbig och söt. Det är inte perfekt, men ett gedigt och fint hantverk. Av alla svenska öl jag druckit är det här den bästa.
Alltså, Bötet, you complete me ikväll. Tack Nynäshamns Ångrbryggeri för att ni har introducerat oss!
Hej Nynäshamns Ångbryggeri, ni hade mig inte vid "Hej" (filmreferens). Min respekt har vuxit fram med tiden...
Ni var ett av de första kraftölsbryggerierna jag fick upp ögonen för. Ni gör (oftast) stabila öl med stabila etiketter och smakerna sitter där dom ska. Jag tror ni anses vara tråkiga för att ni gör den ölen ni gör, och nu när ni ska göra ett fräsigt öl med ett fräsigt bryggeri från USA då gnälls det på att ölen är för konstig.
Jag tycker att det är fräsigt i vilket fall som helst.
Men egentligen finns det bara EN anledning till att jag skriver det här: Bötet Barley Wine. Punkt. Jag skulle kunna sluta där.. men det gör jag inte.
Jag brukar fnissa lite överlägset åt folk som skriver/säger "ÅH FAN JAG SKA KÖPA EN HEL LÅDA NÄR (insert namn på hypad öl) SLÄPPS!!!" och undra lite, men i det här fallet skulle jag fan inte ha något emot en låda eller två här hemma. Och det mina vänner, det säger jag inte ofta.
Så, nu får väl nån sitta och fnissa lite överlägset åt mig. Jag bjuder på den...
Nu sitter jag här, efter en skön söndag, med Bötet framför mig och Slowdive i öronen. Jag känner mig lite "mjuk" liksom. När Bötet och min mun möts uppstår en harmoni. Jag blir mer förlåtande till uppluckrade hundbajskorvar, jag ser lite mer färg i vardagen, jag ser ett hopp där framme.
Vackert rostfärgad. Frisk och maltig doft med mycket karamell. Som att sticka näsan i en nyöppnad påse russin, sött liksom. Stickande små bubblor. Maltsirap, honung, råsocker, russin, lite torkad ananas och en rund beska. Klibbig och söt. Det är inte perfekt, men ett gedigt och fint hantverk. Av alla svenska öl jag druckit är det här den bästa.
Alltså, Bötet, you complete me ikväll. Tack Nynäshamns Ångrbryggeri för att ni har introducerat oss!
Kommentarer
Skicka en kommentar