KARL'S WELL HUNG IPA
american india pale ale
Ölen med det lustiga namnet och den lustiga etiketten.
Lite specs:
OG:1,064, FG:1,012
IBU: runt 60-70
6,9% alkohol
Tappad: 21/10
Lär om INFÖR och om BRYGGNINGEN
Efter en bryggning som var fett soft, en jäsning som skötte sig utmärkt och drygt en och en halv månad på flaska kan jag nu sitta här, luta mig tillbaka och njuta av en grym jävla IPA.
För det är den banne mig. Jag är stolt!
Beskan sitter där den ska, biter lite lagom i gommen. Näsan är full av godis, tänk dig nyöppnad påse vingummi, och citrus. Maltbasen är grym. Kolsyran kittlar och fixar ett fluffigt fint skum.
IPA utan krusiduller.
Finns det något att klaga på är det Chinook. Gillareninte! Tror annars detta kan bli prototypen för en hus-IPA. Behöver bara byta ut Chinook till nått mysigt.. Kanske Amarillo?
Förutom att den blev grymt bra var det en rätt lärorik bryggning. Använde mindre humle än nånsin, men med mer SCHWUNG än tidigare. Fixade en maltbas som är sånär som EXAKT så jag vill ha det i en IPA.
Hur?
Research. Biffig humle. Bittergiva och flameout bara, ingen "smakgiva". Fet torrhumling i 7 dagar. Pale ale och Wienermalt + ljus karamellmalt. Tålamod.
Så enkelt.
Anton over and out
Kalles tankar om sin välhängda bira:
Påminner starkt om GLIPAn vi bryggde tidigare. Inte konstigt med tanke på samma humlesorter. Fräsch som tusan i doft och smak. Mycket citrus, även lite tropiska toner som jag gärna känt mer av.
Jag har druckit ett 10-tal flaskor av denna öl nu och jag upplevde till en början att dom blev mer och mer metalliska i beskan allt som tiden gick. Men nu är jag mer övertygad att bara var skillnader på flaskorna sinsemellan som inte direkt hade med mognadstiden att göra. Det var inga stora skillnader, så det kan kanske hängt på vad jag ätit innan under dagen och min egen dagsform, men jag tror ändå dom varit olika i smak här och var.
Den metalliska beskan är alltså något jag inte gillade, och jag har upplevt det i flera Bronxeng Brewery-brygder som är åt IPA-hållet. Det är dock på hårklyverinivå vi pratar om, snudd på att jag inte vet säker tom jag verkligen känner det jag känner. Påvisar kanske hur pass komplext det är med doft och smak, och hur svårt ölbryggning är generellt. Med det sagt så har ju den sämsta flaskan varit bra. Riktigt bra.
Det roligaste med den här ölen är att den tangerar samma sak som GLIPAn visade för mig — hembrygder kan hålla världsklass. Både denna och vår GLIPA skulle jag kunna beskriva som smak-kusiner till Eskilstunas Anders DIPA, med likvärdig klass på kvalitén. Det är med andra ord inte svårt att vara stolt över vad Anton kan koka ihop i sitt kök, och jag är övertygad att jag tyckt likadant även om jag inte var partisk. Det vet jag sen tidigare grymma öl som PARISCADE till exempel.
american india pale ale
Ölen med det lustiga namnet och den lustiga etiketten.
Lite specs:
OG:1,064, FG:1,012
IBU: runt 60-70
6,9% alkohol
Tappad: 21/10
Lär om INFÖR och om BRYGGNINGEN
Efter en bryggning som var fett soft, en jäsning som skötte sig utmärkt och drygt en och en halv månad på flaska kan jag nu sitta här, luta mig tillbaka och njuta av en grym jävla IPA.
För det är den banne mig. Jag är stolt!
Beskan sitter där den ska, biter lite lagom i gommen. Näsan är full av godis, tänk dig nyöppnad påse vingummi, och citrus. Maltbasen är grym. Kolsyran kittlar och fixar ett fluffigt fint skum.
IPA utan krusiduller.
Finns det något att klaga på är det Chinook. Gillareninte! Tror annars detta kan bli prototypen för en hus-IPA. Behöver bara byta ut Chinook till nått mysigt.. Kanske Amarillo?
Förutom att den blev grymt bra var det en rätt lärorik bryggning. Använde mindre humle än nånsin, men med mer SCHWUNG än tidigare. Fixade en maltbas som är sånär som EXAKT så jag vill ha det i en IPA.
Hur?
Research. Biffig humle. Bittergiva och flameout bara, ingen "smakgiva". Fet torrhumling i 7 dagar. Pale ale och Wienermalt + ljus karamellmalt. Tålamod.
Så enkelt.
Anton over and out
Kalles tankar om sin välhängda bira:
Påminner starkt om GLIPAn vi bryggde tidigare. Inte konstigt med tanke på samma humlesorter. Fräsch som tusan i doft och smak. Mycket citrus, även lite tropiska toner som jag gärna känt mer av.
Jag har druckit ett 10-tal flaskor av denna öl nu och jag upplevde till en början att dom blev mer och mer metalliska i beskan allt som tiden gick. Men nu är jag mer övertygad att bara var skillnader på flaskorna sinsemellan som inte direkt hade med mognadstiden att göra. Det var inga stora skillnader, så det kan kanske hängt på vad jag ätit innan under dagen och min egen dagsform, men jag tror ändå dom varit olika i smak här och var.
Den metalliska beskan är alltså något jag inte gillade, och jag har upplevt det i flera Bronxeng Brewery-brygder som är åt IPA-hållet. Det är dock på hårklyverinivå vi pratar om, snudd på att jag inte vet säker tom jag verkligen känner det jag känner. Påvisar kanske hur pass komplext det är med doft och smak, och hur svårt ölbryggning är generellt. Med det sagt så har ju den sämsta flaskan varit bra. Riktigt bra.
Det roligaste med den här ölen är att den tangerar samma sak som GLIPAn visade för mig — hembrygder kan hålla världsklass. Både denna och vår GLIPA skulle jag kunna beskriva som smak-kusiner till Eskilstunas Anders DIPA, med likvärdig klass på kvalitén. Det är med andra ord inte svårt att vara stolt över vad Anton kan koka ihop i sitt kök, och jag är övertygad att jag tyckt likadant även om jag inte var partisk. Det vet jag sen tidigare grymma öl som PARISCADE till exempel.
Kommentarer
Skicka en kommentar