Lyrisk! Ægir Lynchburg Natt!

I söndags bryggde vi ännu en öl (#18 i ordningen tror jag), en fruktig och fräsch sommar IPA. Och alla som brygger öl vet ju att man då måste dricka lite god öl till! ;)

Började med The Bruery Saison Rue, som är en rågsaison på 8,5% med Brettanomyces (vildjäst som ger en "lantig" touch liksom). Solen sken och värmde på hud. Perfekt tillfälle!

Doften var oerhört fräsch och angenäm. Syrlig, "lantig" och inbjudande. Tyvärr fastnade jag inte för smaken, var något väldigt kantigt i den som nästan gav mig huvudvärk.. Den gick ner iallafall.. Värd att testa tycker jag dock, samla ihop ett par vänner och privatimportera den från Brill vetja!

(Sorry Kristopher, men jag diggade iaf Two Turtle Doves)



Sen blev det en massa stök och bök med bryggningen och vi snabbspolar ett par timmar. Solen har nu gått ner, och allt är diskat och fixat. Kropparna möra och hjärnorna sega. Vad passar då?

Ægir Lynchburg Natt


SÅKLART!

En imperial porter från norska Ægir (som havsguden i asatron, känd för sina fester och för sin ale som han bryggde) på 10% som legat på Jack Daniel's fat och myst till sig.

Efter att ha läst diverse hyllningar (Gripen och Välhumlat) var jag faktiskt minst sagt skeptisk. Kunde den verkligen vara så bra? Så där att jag nästan darrade lite med handen när jag hällde upp, och förberedde mig på förtvivlan när drycken närmade min mun...

Doften var nog den mest komplexa och snygga doften jag stött på på länge. Färsk mynta gnuggat mot händerna, choklad, vanilj, "cigarrhand", rosor, turkisk konfekt (tvålgodis som jag brukar kalla det) och lite kaffe. Och som sagt, allt det där gick ihop till en riktigt snygg och härlig upplevelse!

I mun var det en EXPLOSION av bourbon och allt man kan koppla med det; kokos, vanilj, nysågat trä och kola, samt lite finska tjärpastiller. Jävligt snyggt och balanserat.

Den var farligt lättdrucken och så jävla god att jag slukade den på nolltid! Den här vill jag och MÅSTE jag uppleva igen.. FÖR FAN!