Ja, vart ska man börja?
Dagen var en sån där dag när det kändes som att allt var möjligt. Jag hade en tidsplan med att lämna barnen på dagis, och jag höll den. Bara en sån sak är magisk, episk och otrolig. (Fråga vilken förälder till en 3-åring och 5-åring som helst...)
Att det var en klar och fin dag gjorde det självklart inte sämre. Nynäshamn är ju en riktigt mysig stad, och då vi blev lite tidiga satte vi oss i ett kafé ett stenkast från bryggeriet och sippade på en varsin kopp kaffe som uppladdning.
Redan på den lilla trappen utanför entrén sniffade våra näsor fram en välbekant doft; malt och humle! Här görs det öl, tänkte vi högt, vidgade näsborrarna och drog ett djupt andetag.
Väl inne blev jag och min pappa (tillika bryggkompanjon) Dr Sven mottagna av Marcus Wärme, som är deras grafiker, fotograf och illustratör. Även om han har spenderat x antal timmar vid tapplinan och andra evighetssysslor på bryggeriet, precis som alla andra. Multitasking is the word liksom.
Han berättade bl.a. med skräckblandad förtjusning om hur de inför julölslanseringarna förr om åren brukade få ta farväl av familjen och bosätta sig på bryggeriet i ett par veckor.
Vi gick in i brygghallen där det jobbades på för fullt. Mängder med drav skyfflades ur lakpannan och hinkvis med humle dumpades i kokpannan under tiden är vi stod där och pratade. När bryggarna fixade med sitt, tomma ölfat sköljdes av och tapplinan rengjordes fick jag ändå en trivsam känsla. En rätt chillad och skön stämning trots slitigt, och ibland enformigt arbete.
Att Marcus i lugn och ro visade runt oss, svarade på våra frågor och presenterade oss för både folk och maskiner, förstärkte den känslan. Vi hade jäkligt trevligt helt enkelt.
Bryggverket är lite av en flaskhals i deras produktion just nu, men inte länge till. Problemet är att de bara har kunnat brygga en öl åt gången, men med en ny mäskpanna på ingång kan de få mer flyt på bryggandet. Ett mer parallellt bryggande typ.
Och det är lite det spåret dom är inne på nu; brygga mer och brygga oftare. Förutom nya pannan har dom köpt ett par jättestora kombinerade jäs- och lagringstankar, ett par ännu större externa lagringstankar (som alltså kommer stå i gränden utomhus) och skaffat en egen lastbil med tillhörande chaufför.
En annan investering är deras förträffliga tapplina från Italien. Den har skonat deras ryggar från många många kilon och sparat in många timmars evighetsarbete. Större delen av tiden är den världens mest skötsamma, men nån gång ibland bråkar den lite med dem... bara för att visa vem som bestämmer liksom.. ;)
De har fyllt sin ganska lilla lokal till bristningsgräsen, och när man stod där och tittade fattade man fan inte hur de hade fått in alla tankar, bryggverk och tapplinor i byggnaden.
Marcus sa lite skämtsamt en sak som jag fastnade för. En kommentar som kanske skulle kunna uppfattas som kaxigt (och gör det det så tycker jag att han/dom har all rätt att vara kaxiga): "Våra säljare tar i princip bara emot beställningar..."
De samarbeten som dykt upp nu senaste åren har liksom bara kommit av sig själv. Att Dogfish Head kom och bryggde Arketyp hos dem var för att de hade ett gott rykte. Samarbetet med SKA (Skatkobben, en imperial pilsner) handlade mer om att de diggade varann och hade liknande fritidsintressen. Nu har de redan hunnit göra sitt andra samarbete, en White IPA med havtorn och och enbär. Och appropå det så kommer de, tillsammans med SKA, vara med på Collaboration Fest i Colorado den 22 mars som ensamt svenskt bryggeri. Inte illa pinkat...
Efter en kort rundtur nere i källarn gick vi upp för en trapp, som till en början var mer eller mindre täckt med humlekottar, till den stiliga medlemspuben. Där serverade Marcus mig en Pickla Pils, en av mina favoriter och Dr. Sven, som var designated driver, fick snällt sitta och titta på... När snacket blivit lite mer allmänt var vi självklart tvungna att ställa frågorna: "Vad är er ölfilosofi? Vad gör eran öl till eran öl? Hur tänker ni?"
Han menade att deras filosofi var att producera riktigt balanserade öl, som man kan dricka (mycket?) av utan att ramla av stolen. De har dock egentligen inget något emot att använda mycket humle, eller göra stora starka eller "konstiga" öl.
Med Picklan i handen kände jag mig verkligen böjd att hålla med. Och det är även en "filosofi" vi (Bronxeng Brewery) har börjat dra åt mer och mer... även om vi "freakar" ut med jämna mellanrum ;)
När glaset var tomt och vi till och med hade hunnit hälsa på nästa generations bryggare var det dags att bege sig hemåt. Som grädden på moset fick vi varsin Bedarö Bitter t-shirt och gick glatt ut i solskenet.
Ölmagen kurrade med en stor törst efter att ha befunnit sig i en malt och humle-dimma hela dagen...
Nästa stopp för lokalpatrioten blir Sundbybergs Köksbryggeri. Stay tuned!
Och ja, jag håller armarna i kors på i princip varje bild....! ;)
Dagen var en sån där dag när det kändes som att allt var möjligt. Jag hade en tidsplan med att lämna barnen på dagis, och jag höll den. Bara en sån sak är magisk, episk och otrolig. (Fråga vilken förälder till en 3-åring och 5-åring som helst...)
Att det var en klar och fin dag gjorde det självklart inte sämre. Nynäshamn är ju en riktigt mysig stad, och då vi blev lite tidiga satte vi oss i ett kafé ett stenkast från bryggeriet och sippade på en varsin kopp kaffe som uppladdning.
Redan på den lilla trappen utanför entrén sniffade våra näsor fram en välbekant doft; malt och humle! Här görs det öl, tänkte vi högt, vidgade näsborrarna och drog ett djupt andetag.
Väl inne blev jag och min pappa (tillika bryggkompanjon) Dr Sven mottagna av Marcus Wärme, som är deras grafiker, fotograf och illustratör. Även om han har spenderat x antal timmar vid tapplinan och andra evighetssysslor på bryggeriet, precis som alla andra. Multitasking is the word liksom.
Han berättade bl.a. med skräckblandad förtjusning om hur de inför julölslanseringarna förr om åren brukade få ta farväl av familjen och bosätta sig på bryggeriet i ett par veckor.
Vi gick in i brygghallen där det jobbades på för fullt. Mängder med drav skyfflades ur lakpannan och hinkvis med humle dumpades i kokpannan under tiden är vi stod där och pratade. När bryggarna fixade med sitt, tomma ölfat sköljdes av och tapplinan rengjordes fick jag ändå en trivsam känsla. En rätt chillad och skön stämning trots slitigt, och ibland enformigt arbete.
Att Marcus i lugn och ro visade runt oss, svarade på våra frågor och presenterade oss för både folk och maskiner, förstärkte den känslan. Vi hade jäkligt trevligt helt enkelt.
Bryggverket är lite av en flaskhals i deras produktion just nu, men inte länge till. Problemet är att de bara har kunnat brygga en öl åt gången, men med en ny mäskpanna på ingång kan de få mer flyt på bryggandet. Ett mer parallellt bryggande typ.
Och det är lite det spåret dom är inne på nu; brygga mer och brygga oftare. Förutom nya pannan har dom köpt ett par jättestora kombinerade jäs- och lagringstankar, ett par ännu större externa lagringstankar (som alltså kommer stå i gränden utomhus) och skaffat en egen lastbil med tillhörande chaufför.
En annan investering är deras förträffliga tapplina från Italien. Den har skonat deras ryggar från många många kilon och sparat in många timmars evighetsarbete. Större delen av tiden är den världens mest skötsamma, men nån gång ibland bråkar den lite med dem... bara för att visa vem som bestämmer liksom.. ;)
De har fyllt sin ganska lilla lokal till bristningsgräsen, och när man stod där och tittade fattade man fan inte hur de hade fått in alla tankar, bryggverk och tapplinor i byggnaden.
Marcus sa lite skämtsamt en sak som jag fastnade för. En kommentar som kanske skulle kunna uppfattas som kaxigt (och gör det det så tycker jag att han/dom har all rätt att vara kaxiga): "Våra säljare tar i princip bara emot beställningar..."
De samarbeten som dykt upp nu senaste åren har liksom bara kommit av sig själv. Att Dogfish Head kom och bryggde Arketyp hos dem var för att de hade ett gott rykte. Samarbetet med SKA (Skatkobben, en imperial pilsner) handlade mer om att de diggade varann och hade liknande fritidsintressen. Nu har de redan hunnit göra sitt andra samarbete, en White IPA med havtorn och och enbär. Och appropå det så kommer de, tillsammans med SKA, vara med på Collaboration Fest i Colorado den 22 mars som ensamt svenskt bryggeri. Inte illa pinkat...
Efter en kort rundtur nere i källarn gick vi upp för en trapp, som till en början var mer eller mindre täckt med humlekottar, till den stiliga medlemspuben. Där serverade Marcus mig en Pickla Pils, en av mina favoriter och Dr. Sven, som var designated driver, fick snällt sitta och titta på... När snacket blivit lite mer allmänt var vi självklart tvungna att ställa frågorna: "Vad är er ölfilosofi? Vad gör eran öl till eran öl? Hur tänker ni?"
Han menade att deras filosofi var att producera riktigt balanserade öl, som man kan dricka (mycket?) av utan att ramla av stolen. De har dock egentligen inget något emot att använda mycket humle, eller göra stora starka eller "konstiga" öl.
Med Picklan i handen kände jag mig verkligen böjd att hålla med. Och det är även en "filosofi" vi (Bronxeng Brewery) har börjat dra åt mer och mer... även om vi "freakar" ut med jämna mellanrum ;)
När glaset var tomt och vi till och med hade hunnit hälsa på nästa generations bryggare var det dags att bege sig hemåt. Som grädden på moset fick vi varsin Bedarö Bitter t-shirt och gick glatt ut i solskenet.
Ölmagen kurrade med en stor törst efter att ha befunnit sig i en malt och humle-dimma hela dagen...
Nästa stopp för lokalpatrioten blir Sundbybergs Köksbryggeri. Stay tuned!
Och ja, jag håller armarna i kors på i princip varje bild....! ;)
Kommentarer
Skicka en kommentar