Livet efter en omgång av WLP099 Super High Gravity Ale

Vi säger att man gör en klon på ett känt engelskt barley wine (Thomas Hardy's Ale) med körsbärs- och dadelsirap. Landar på ett OG runt 1.111. Man använder en ökänd jäst. Man tänker sig att den kanske MAX jäser ner till FG runt 1.020, vilket redan där är rätt mycket..

Man har läst en del om denna jäst - att den är fruktansvärt hungrig och äter precis ALLT. Man safe'ar då (tycker man) och mäskar hyfsat högt (68°C) och har i en del karamellmalt, för att hindra den från att jäsa ut för mycket.

Men så gör den det ändå.

Hela vägen ner till 1.004.... och med sin maffiga alkoholhalt på ca 14% pruttar den hånfullt mot en när man står där med ett förskräckt uttryck i ansiktet.

Hur "räddar" man en sån här öl då?

Kan ju börja med att säga att den inte alls smakar superspritigt och ej heller så fruktansvärt torrt. God och drickbar är den redan nu, men man kanske ändå vill göra den till en mer komplex upplevelse.

Kan ju ha hjälpt en hel del att vi jäste den under hyfsad temperaturkontroll (i ett utrymme som höll 17-20°C).

Vi funderade lite kring vad som kunde tillsättas... Maltodextrin? Ek av något slag? Laktos? Sötningsmedel?

Vi gjorde följande:
- Tappade om till ny tunna (blev ca 14 l)
- Kokade 300 g maltodextrin med 5 dl vatten och tillsatte sedan i tunnan
- Slängde ner 24 g bourbonflis

Nu ska den stå i 2-3 månader och mogna till sig. Ett smakprov som togs i helgen visade att den definitivt är på väg mot rätt håll.

Kanske göra något roligt med en del av batchen efter ekningen. Typ slänger ner en massa körsbär och brett... Får väl se.

Kommentarer