ABN4 - Rumble in the Bronxeng



Blev lite inspirerad nu när Manne la upp en inlägg om ABN4.

Det visade sig bli det lugnaste ABN hitintills, med en jäkla soft och avslappnad stämning. Det sades att det berodde på att varken jag eller Thomas hade bråttom hem.. Hmph. Jag är väl inte hetsig? Jag är väl välbalanserad och lugn?! Hahaha...

Nåväl, mycket häng i "nästan liggläge" i stolarna iaf :)

Många goda öl i mycket gott sällskap (även om vi saknade både Jocke och Johan).



Här är det som stack ut mest för mig:

Shepherd's Pie är jättegott! Lättlagad, rustik mat som fyller buk och själ. Sven utgick efter ett Gordon Ramsay-recept som ni finner HÄR, men pimpade till det lite själv. Matkomat var en faktum. Både Joao och Kalle var tvungna att lägga sig i en säng och vila en stund. Kalle gick till och med hem efter en stund.. Men det handlar väl snarare om att han hatar öl och sånt... thi hi



Anchorage Darkest Hour är bland det godaste jag druckit på väldigt länge. Man har lyckats kombinera två olika fatlagringar (pinot noir och rye-whisky), tre olika jästtyper ("vanlig" alejäst, brettanomyces och vinjäst), en massa hokuspokus (melass, lakrits osv osv) och en hög alkoholhalt utan att skapa ett obalanserat monster.



Man kan säga att alla smaker fann varann och började kramas - i munnen. Smakerna avverkade varandra i munnen en efter en, sen dansade de. Än idag känner jag smaken i munnen. Bränt och kryddigt bourbonträ, lakrits, vanilj, choklad och lite mustiga fruktiga vintoner. Gott fan!

Tripel Karmeliet bjöd på kvällens stora överraskning. Tripel är en stil jag inte förstår mig på eller gillar så värst, så jag var rätt skeptisk när vi poppade detta 150 cl monster från 2011. Men fan vad fantastisk den var! Väldigt härlig doft åt äpplen, "citrondiskmedel" och honung med en len och fyllig munkänsla och halvsöt smak med inslag av ljust bröd, jäst, frukt och lite karamell.



Créme Brûlée supergott och jävligt mäktigt! I kombination med ovan nämnda öl kunde man sluta ögonen och inbilla sig att man svävde omkring på moln i himlen och att världen var perfekt. Undra om inte Tripel Karmelieten var ännu mer klockren kombo med brulee.. Tror fan det. Smakerna gifte sig verkligen i munnen.

Sen var det jäkla kul att prova The Kernel för första gången (men inte sista om man ska tro Great Brands, som nu gått ut med att dom ska få in The Kernel i Sverige!). Erik hade bl.a. tjackat två pale ales när han var i London. Den ena var riktigt bra (Nelson, Riwaka och Tomahawk) var fantastiskt god, medan den andra (Galaxy och nått mer) var rätt mycket sämre.



Sist men inte minst, Grantorps Nanobryggeri kickar fan arsle! Niklas "Westerbotten Härskarporter Oak Aged Wild Stout" var den bästa sur-stouten alla vi nånsin druckit. Grymt bra för en öl som så vitt jag förstår var ett experiment som föddes ur en besvikelse. Den jäste inte ut som den skulle, varpå Niklas tömmer en bottensats lambic i den och låter den "go wild"?



And that's about it. Ja, just ja... här är receptet på creme bruleen jag gjorde:

Efter ett recept av Anthony Bourdain. Detta var så att det räckte å blev över till 8 hungriga gubbar.
13,5 dl vispgrädde
2,5 dl socker
2 st vaniljstänger
15 äggulor

Skär upp och skrapa ur innehållet från vaniljstängerna. Lägg det och stängerna i vispgrädden tillsammans med hälften av sockret. Koka upp grädden under omrörning. Ställ bort från plattan å låt svalna, man vill ju inte att äggulan ska koagulera! (Äggula koagulerar så vitt jag vet runt 65-70°C, men med allt socker man hystar i höjs nog den temperaturen litegrann)

Vispa äggulorna med resten av sockret tills det blir fluffigt och ljusgult.

Rör försiktigt ner äggulorna i grädden, sen fyller du små formar med den härliga krämen. Ställ sedan formarna i en djup ungsplåt och fyll på med vatten i den tills det går upp till mitten av formarna.

Ställ in i ugnen på 150°C i 45 min. Låt svalna, strö på socker och bränn det med en liten brännare.

Yummy shit I tell you!

Joaotime! Joao-upplevelse!

Kommentarer