Bryggning och provsmakning av PANJAMON (batch 003)

Tredje gången gillt tänkte vi med denna. NZ-humle är rätt svårtämjd har vi märkt. Väldigt fruktigt, men inte alls lika potent punch som US-humle. 

PANJAMON DIPA (3)
NZ DIPA


OG: 1,078, FG: 1,014
ca 8,5% alkohol
Bryggdatum: 9/2 2013
Tappdatum: 7/3 2013
Läs om INFÖR



Vi körde vårt vanliga mäskprogram: inmäska @ 38°C, mäska 60 min @ 64°C, utmäska 20 min @ 78°C. Givetvis skulle vi skippa inmäsk och utmäsk om vi inte hade en BrauMeister...

Till 20 liter
  • 4700 g pale ale malt
  • 500 g vetemalt
  • 300 g carapale
  • 200 g crystal 100

Kokade 90 min
  • 90 min - 60 g Pacific Gem, 500 g spraymalt och 500 g strösocker
  • 10 min - jästnäring 1 tsk typ..?
  • 1 min - 100 g Waimea och 100 g NZ Cascade
  • Jäst med 2 pkt Safale US-05
  • Torrhumling 7 dagar - 100 g Waimea, 100 g NZ Cascade och 100 g Kohatu

Från början var jag helt i extas över hur gott det luktade i jäsröret (quote: "Stoppade näsan i jäsröret tidigare idag och WOWAWIVA! Vilken doft! Tropisk nektar, mangojuice, passionsfrukt, citronskal.. Så fränt att det sved till i näsborren!"), men lagom till torrhumlingen var det inte mycket av den underbara doften kvar. De planerade 200 g humle till torrhumlingen blev 300 g, för att väga upp det hela.

Så, hur gör man för att behålla all god arom och smak? Är det bortkastat att ha (arom och smak)-humle i koket? Jag hade redan innan mina tvivel på "smakgivans" bidrag, men börjar nu tvivla på hur mycket "aromgivan" egentligen ger. Något för Fabrikör Ekstedt? :)



Från början var doften väldigt tropisk, überfruktig och blommig.. men en månad senare hade doften mattats av rätt mycket. När jag provade den inför inlägget noterade jag följande:
  • Doft: övermogen frukt (på ett bra sätt ;) ..), blommor (syrén och fläder), sharonfrukt, maltsirap, inlagda citroner, grapeskal
  • Smak: snäll men bestämd beska. Tropisk frukt och karamell. Svart vinbär. Vingummi.

Blir det en fjärde gång kommer receptet förändras ännu en gång. Eftersträvar mer balans i aromen.

Vi kommer definitivt minska mängden karamellmalt. Kanske byta ut NZ Cascade till nån mer kryddig/tallig variant (Southern Cross?), ha i mer vetemalt och göra den ännu ljusare med en ännu tydligare beska.

Vi kommer även dra ner volymen till 18 liter, skippa spraymalten helt och minska mängden strösocker.

Bonus: En äcklig slemgrej som satt fast på värmeslingorna. Protein yum yum? ;)

Kommentarer

  1. Hur jäser ni ölen? Beroende på temperatur så kan mer lr mindre arom osv gå förlorad i jäsningen. Att undvika all kontakt med luften är också att rekommendera. Sen antar jag att ni mäskar så lågt för att få en så hög förjäsbarhet som möjligt? Är det någon speciell anledning att ni struntar att öka temperaturen till 68 grader i 10 min för alfa amylas? Gör ni det kommer förjäsbarheten förmodligen öka ännu mer. O ja, bort med karamellmalten. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, hade faktist aldrig läst om amylas tidigare (är inte så teoretiskt påläst...). Iofs var utjäsningen lagom, och skulle nog vara ännu bättre med mindre karamellmalt.

      Nästa gång vi göra IPA/DIPA kanske det kan vara värt att prova 62°C i 30 min, och 72°C i 30 min...

      Under tiden för jäsning utsattes den aldrig för luft, så det kan vi ju räkna bort. Dock jäser vi "okontrollerat" i rumstemperatur.

      Radera
  2. 62 är nog lite väl lågt. 63-64 för beta o sen 68 för alfa. Men beta är mkt långsammare än alfa så jag skulle köra 60 min i 63-64 o sen räcker det med 10-15 min vid 68 o sedan upp till 78 för utmäskning så kommer ni få bra utbyte o så förjäsbar vört det bara går :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 30min@62°C och 30min@72°C var rekommendationer från SHBF, för en bra balans på det hela. Tror faktist jag ska testköra det nästa vecka när vi brygger sommar IPA... :)

      Quote: "Ett mäskschema som blivit populärt de senaste åren är att lägga en rast på 60 ºC i 30 minuter och en rast på 70 ºC i 30 minuter. Det är amerikanen George Fix som empiriskt kommit fram till att det ger ett bra utbyte och en god balans på vörten. Jag skulle vilja justera den något genom att höja temperaturen med 2 ºC så att den första försockringsrasten hamnar på 62 ºC och den andra på 72 ºC. Det stämmer då bättre med gelatiniseringen av stärkelsen och av enzymernas optimala arbetstemperaturer."

      Radera
  3. Jag har nog inte så mycket klyftigt att säga om aromhumle mer än att jag aldrig - till skillnad från "smakhumle" - har sett någon propagera för dess avskaffande, utan att de flesta tvärtom pushar för den.

    Visst försvinner det mycket arom genom jäsröret, men det blir också en hel del aromer kvar vilka då inte är de mest lättflyktiga kantänka. Så aromhumle och torrhumling är nog bra komplement. I "For the love of hops" står det en hel del om experiment, inte med aromhumle men med humle i whirlpoolen, och om hur det ger aromer som inte går att få med torrhumling (om jag minns det hela rätt).

    Angående utjäsningen tycker jag den verkar ganska bra. Skulle dock också rekommendera att ni minskar på mängden karamellmalt till åtmisntone hälften eller tar bort den helt.

    SvaraRadera
  4. Jag har för övrigt samma erfarenhet av NZ-humle som ni har, att det blir fruktiga öl men inte riktigt med samma tryck i aromen som med amerikansk citrus- och tallbarrhumle.

    Jag tycker dock det nästan är en poäng med att det blir lite annorlunda. Gott blir det i alla fall.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar