Funderingar kring bittergivan..

Bitterheten (IBU) i en öl är lite klurigt, man får acceptera:
  • att det inte blir exakt 
  • att "IBUs" jäser bort eller faller bort vid lagring
  • att olika humle ger olika beska beroende på hur mycket av de olika alfasyrorna de har.
  • osv..
Själv har jag haft lite strul med det i en del öl. I huvudet har jag föreställt mig IPAs och DIPAs med en fin och tydlig, till och med grym beska.. men blivit väldigt besviken när verkligheten inte stämde överens med fantasin.

Givetvis får man väl också räkna in att FG har varierat också, att ett sötare öl "döljer" en hög beska mer än ett torrt.

Har varit rädd för att "ta i" med bittergivan. Har haft i humle med för lite Cohumulone (den syran som ger HÅRD beska). Har litat på de beräkningar BeerTools gör osv osv..

Så vad gör man då, när man vill åstadkomma samma typ av beska i alla öl man brygger?

Egentligen är det ju självklart, och något de flesta nog redan praktiserar; Man kör med samma humle till bittergivan i alla sina öl.

Det som hindrat mig från att dra den briljanta slutsatsen själv (det var min bryggarkompanjon, pappa välbalanserad, som kom på det) är att jag ogillar att ha öppnade paket humle i frysen... ;)

Vi har kört mycket med Pacific Gem till bittergivan och är nöjda. Den ger en rätt hård och markerad beska. Så från och med nu kommer vi alltid använda den...

Hur gör ni andra när ni beräknar IBUn? Om ni vill ha typ 100IBU, lägger ni er då på 130 IBU "för att vara säkra"? Har ni nån speciell "go-to" humle när det gäller bittergivan?

Många frågor... :)

Vi tänkte testköra redan imorgon när vi brygger fransk saison.

Kommentarer

  1. Jag räknar alltid bort 30% så fort det gäller mer än 50 ibu teoretiskt. Så siktar du på 100 ska du ha ca 150. Efter ja började göra det tycker jag de ölen ja bryggt stämmer bättre överens med kommersiella exempel när det gäller ibu. Men ja har börjat tycka att BU:GU och RBR är betydligt vettigare på sistone. Sen är det ju på sin plats att behandla vattnet efter vad man gör för öl dessutom annars blir inte det o stämma ändå. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste ditt inlägg om det, intressant. Ska testa BU:GU och RBR nästa gång vi gör IPA eller DIPA..

      Radera
  2. Det påstås ibland att IBU-formlerna skulle missa att c:a 30 % av IBU försvinner under jäsningen (exempelvis i "IPA" av Mitch Steele) vilket låter väldigt osannolikt. De olika formlerna bygger i högsta grad på mätdata, och att man inte skulle ha kalibrerat parametrarna mot IBU efter jäsning låter ju extremt klantigt i så fall. Jag har för övrigt sett exempel på jämförelser mellan teoretiska och uppmätta värden för några Sierra Nevada-öl (hittar inte länken just nu) och det stämde hyfsat (var inga 30 % fel i alla fall).

    Däremot finns det en del andra potentiella felkällor hos IBU-formler som man bör vara medveten om:

    1. Formlerna är kalibrerade efter uppmätta data hos öl som sannolikt är bryggda i professionella bryggverk som har högre utbyte än vad man normalt får i en hembryggningsmiljö.
    2. Humlens alfasyra-innehåll avtar med tiden. I mitt bryggprogram (ProMash) är defaultåldern satt till en månad, och detta bör man tänka på när man använder sin IBU-formel.
    3. Lyckas man mata in korrekta parametrar till sin formel så stämmer den ganska väl överens för "normala" IBU-värden, säg upp till 50. För högre värden börjar en mättnadsproblematik infinna sig vilket gör att formlerna alltmer överskattar faktisk IBU (och här sköter sig Tinseth-formeln bäst).

    Och slutligen bör man tänka på att IBU inte är exakt samma sak som beska som i sin tur inte är samma sak som upplevd beska.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar