Oj oj oj.. vilken helg... (so far)

Efter en riktigt hård dag på jobbet i torsdags var jag ordentligt mör och trött i kroppen, men ölmagen kurrade och suktade. Hade ju köpt lite ny öl som etsat sig fast i hjärnan.. Inte kunde jag släppa det inte!

Började mjukt med Kallholmens Levande Ale. Drack deras Levande Lager i somras och gillade, mycket! Denna var helt OK. Sån där öl som det bara inte finns så mycket mer att säga än: "Den smakade öl". Nej.. detta dög inte! Ölmagen ville ha mer, ölsinnet ville bli mer utmanat!



Naturligvis fortsatte jag då med Eskilstuna Skogsängens Saison, en saison kryddad med basilika.. Drack den på Beer Expo mitt i dimman, men den fastnade tydligt på minnet. Skulle den vara lika god nu? Oh, hell yeah! Den kryddiga jästen och basilikan älskar varann, och jag dem. Mycket god öl! Så god att jag gav bort mina två sista flaskor, för att sprida ÖLKULTUR.

Riktigt jävla ivrigt rev jag fram Nögne Ö #500, nästan innan Skogsängen hade lämnat glaset. 4 sorters sädeslag, 5 humlesorter (från NZ), 100 IBU, 10% alkohol. En konceptbryggd liksom. Nästan porr för hembryggare.. ;) Hur smakade den då?

Riktigt jävla gott! Men betydligt tamare än väntat. Hade väntat mig ett rivigt humlemonster, men fick ett maltigt och lagom humligt vidunder. Bra grejer! Så bra att jag däckade i soffan, i vanlig ordning.

Zzzzzzz....



På lördagen gick jag iväg till Thomas för ett studiebesök i hans hembryggeri. Fast egentligen var vi mest sugna på att öppna nåra goda öl... :)



Fick äntligen smaka min första Thornbridge, ett bryggeri jag varit nyfiken på ett bra tag. The Raven, en black IPA, men den fruktade humlen Sorachi Ace! Ytterst tveksam var jag.. Men denna gick ner. Nästan vitt skum. Milt humlig doft, god humlig smak. Sorachin låg i bakgrunden och funkade riktigt bra där. Upplevde den som lite väl klibbig och söt, för lite rostad och med en mesig beska. Definitivt inte den bästa svarta IPAn jag druckit, men helt OK. Mest spännande att prova en "nyskapande" engelsk öl...

"Vad är du sugen på nu då?", undrade Thomas
"Inte vet jag...", svarade jag
"Kolla i ölkylen om du hittar något" sa Thomas då.

Jag kollade, och fann....



Bröderna Andersson's Brutala Super Saison! En ölstil jag hitintills inte druckit, och nu fick jag chansen. Hela 16% stark rackare, lagrad på ekfat och förpackad i en lagom liten flaska (25cl). Knappt nå skum. Mycket doft av ek, värme och malt. Liten kolsyra. Smakade värmande, men inte fan märktes det att den låg på 16%. Mycket ek i smaken, men betydligt mer än så.. Russin, honung... Värmande, smakrik och ren. Smakade mer som ett desertvin än en öl. Så där tjockt och klibbigt, men ändå lätt och smaskigt.



Sedan var det dags för min pjäs att få spela. Orkney Dark Island Reserve. Kvällens stora besvikelse. Blir först chockade över hur MÖRK den var. Sen hur trist doften var, hittade nästan bara jästiga ektoner. Smakade inte mycket bättre. Tjock, men ändå lätt och torr. Aska och lite sprit.

Nä ni, jag var sugen på ett engelsk barley wine, och borde kanske läst på bättre om denna... för den är ju inte riktigt ett engelskt barley wine ;)



Thomas kompenserade denna besvikelse med en Mikkeller 1000 IBU Barrel Aged. DETTA var närmare det jag var sugen på! Liten fin citrus ton med massor av whisky i näsan. En frän och stark smak. Mycket maltig och kraftig, mycket fatkaraktär. Mycket plommon och karamell. Riktigt fin avslutning på kvällen...

Kom hem runt två på natten, väcktes runt 5-6 och efter frukost bar det iväg till Naturhistoriska Museet i STHLM hela dan... Grymt sliten när jag kom hem ;)

Glad Påsk! (Och japp, nu är det lutande bilder som gäller! Nästan gång ska dom fan vara helt uppochner...)