Det var den som fick offra livet för bloggens ettårsdag.
Och vad är då detta för öl?
Jo, det ska jag tala om. Jag är ju en självutnämnd ölexpert och sådär. Black Damnation är en serie öl från Struise där de gör lite mörka experiment med deras smarriga Black Albert. Och NR3 i serien, som vi drack igår, är en Black Albert som legat på Caol Ila fat i 3 månader och den ligger på snälla fina 13% alkohol..
Min första tanke som gammal whisky-fantast var att den skulle vara grymt jävla rökig och jävlig.
Med dessa förväntningar drog jag av kapsylen och tryckte ner näsan i flaskan.. Nej.. inte alls rökig och jävlig, tyckte näsan. Snarare en massa karamell och vanilj med en smygande snäll rök i bakgrunden. Riktigt VÄLBALANSERAD, om näsan får säga sitt.
Hällde upp och beskådade. Svart som fan. Seg och mäktig. Gillar när ölen klättrar snyggt på glaset och lägger sig som en oljig hinna. Snyggt!
Vad tyckte herrens mun då? Grym munkänla, tjock och söt. Varm och mysig. Mycket karamell och vanilj i smaken också, även fint rostad med en del rök. För att bryta av allt det tjocka och söta behövs ju en redig beska, och den finns där - så där lagom.
Vi tände en Davidoff Grand Cru No.3
Alla som testat att röka cigarr och dricka öl samtidigt vet ju vem som brukar vinna den fajten... Men detta var en mäktig öl. Och den överlevde till och med en cigarr.
Har tidigare tyckt att öl lagrad på rökiga whiskyfat har varit rätt meningslösa, men denna var riktigt fin och snäll liksom. Köp den om ni ser den! JAG GILLAR!
(Tack, Kristopher för att du köpte den åt mig!)
Kommentarer
Skicka en kommentar